Farma

Vad är en drog

Ett läkemedel är varje aktiv fysikalisk-kemisk substans som interagerar med och modifierar kroppen för att bota, förebygga eller diagnostisera en sjukdom. Läkemedel reglerar redan existerande funktioner men kan inte skapa nya [1].

 

Drogåtgärd

I allmänhet införs (administreras) ett läkemedel i kroppen på en plats borta från det avsedda stället för effekt. Efter absorption i cirkulationssystemet transporterar och absorberar olika organ och vävnader läkemedlet i hela kroppen, inklusive dess målplatser (distribution). Vissa läkemedel måste metaboliseras av kroppen innan de kan utföra sina aktiviteter; andra metaboliseras efter sin verkan på det angivna stället, och andra metaboliseras inte. Slutligen elimineras läkemedlet från kroppen (utsöndring) [2]. Att känna till de metaboliska vägarna som bearbetar varje läkemedel och bestämma vilka som är kritiska innan de lanseras på marknaden hjälper till att minska variationen i läkemedelssvaret i befolkningen och risken för negativa biverkningar. [3].

Allmänna faktorer för att bestämma läkemedelsbehandling 

Huvudfaktorerna när man studerar ett läkemedel och definierar dess användning ges av det bestämda förhållandet mellan mängden av ett läkemedel som administreras (dos), de resulterande koncentrationerna av läkemedlet i kroppen (exponering) och intensiteten av de farmakologiska effekterna orsakade av dessa koncentrationer, fördelaktiga och/eller toxiska (respons) [4].

 

Ändringar i effekt mellan individer 

Det finns en betydande skillnad mellan människor när det gäller deras svar på droger, både i effektivitet och toxicitet. Således reagerar olika patienter olika på samma medicin [5]. Denna skillnad ligger i genetiska och icke-genetiska faktorer. De senare är mycket varierande och kan förändras under en persons liv, såsom påverkan av kön, ålder, kost, typ av sjukdom eller läkemedelsinteraktion. Genetiska faktorer är mer konditionerande, eftersom de tenderar att förbli konstanta och relaterade till variationen mellan individer i uttrycket av de gener som ansvarar för bearbetningen av läkemedlet, givet av olika genotyper [6], [7]. En genotyp är en ärvd genetisk information lagrad i vårt DNA som finns i generna och bestämmer de specifika egenskaper som definierar en persons egenskaper, i det här fallet mottaglighet för ett läkemedel. Dessa genotyper uppvisar variationer, vilken grund är de så kallade single nucleotide polymorphisms (SNP: single nucleotide polymorphism), vilken information identifieras med två bokstäver (nukleotidbaser) som vi bär tillsammans med DNA:t. SNP som förekommer i gener kan påverka funktionen hos proteiner som är ansvariga för läkemedelsbearbetning [8]. Dessa SNP är primärt ansvariga för skillnader i läkemedelssvar mellan individer. I en vidare mening förekommer vissa genetiska variationer oftare i vissa etniska grupper, vilket gör att de mer eller mindre sannolikt har ett bättre övergripande svar på ett läkemedel [8].

 

Vad som krävs

Skillnaden mellan en person och en annan som svar på samma läkemedel leder till att man förskriver läkemedel utan att man verkligen känner till deras effekter på en viss patient, vilket resulterar i att vårdpersonalen "trial and error" provar olika mediciner och doser tills rätt behandling är hittades. Detta medför en hög risk för möjliga biverkningar och höga toxicitetsnivåer hos patienten, för att inte tala om den ineffektivitet som orsakas av den tid och budget som sjukvården investerar [9].

 

Vad är farmakogenetik?

Farmakogenetik är studiet av den roll som individuella genetiska variationer spelar på individens farmakologiska respons, både när det gäller behandlingseffektivitet och biverkningar, vilket förhindrar toxicitet och terapeutiskt misslyckande [5], [6].

 

Mål för farmakogenetiken

Farmakogenetiken syftar till att optimera farmakologisk behandling, genom att på förhand veta effektiviteten, toleransen och effekterna av läkemedel hos varje patient [6]. Med andra ord, för att uppnå en mycket säkrare och effektivare personlig terapi som gör att vårdpersonalen kan välja rätt läkemedel, med rätt dos och med lägsta möjliga risk för biverkningar för en given patient [6], [7], [9].

Det är värt att nämna att 2018 stod detaljhandelsläkemedel (exklusive de som användes under slutenvård) för ungefär en sjättedel av alla sjukvårdsutgifter och var den tredje största utgiftskomponenten i EU-länderna, efter slutenvård och öppenvård.

 

fördelar

Farmakogenetiken gör det möjligt att undvika förseningar i administreringen av effektiv terapi, onödiga risker för biverkningar och stora utgifter för ineffektiva behandlingar, vilket kan leda till en total minskning av kostnaderna för sjukvård genom att minska:

• antalet biverkningar av läkemedel
• antalet misslyckade läkemedelsprövningar
• den tid det tar för ett läkemedel att godkännas
• hur lång tid patienter är på medicin
• antalet läkemedel som patienter måste ta för att hitta en effektiv terapi
• effekterna av en sjukdom på kroppen genom tidig bot. [9]

 

Exempel: Mercaptopurine and the NUDT15 gen 

Merkaptopurin är stöttepelaren i botande behandling av flera cancerformer, främst akut lymfatisk leukemi. Långvarig daglig exponering för merkaptopurin under underhållsbehandling är grundpelaren i de flesta aktuella behandlingsregimer för akut lymfoblastisk leukemi och är obestridlig för att bota denna sjukdom. Dessutom används det även för behandling av andra sjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom. En omfattande genetisk studie som genomfördes 2015 på 1028 patienter med denna sjukdom, utsatta för merkaptopurinbehandlingsregimer, identifierade varianter associerade med en predisposition för att presentera toxicitet för detta läkemedel i NUDT15-genen [12], som anses vara involverade i kontrollmekanismerna för korrekt funktion av DNA [13]. Bland de rapporterade resultaten var de patienter som svarade sämre på behandlingen eftersom de var mottagliga för läkemedlet och följaktligen hade en högre risk för toxicitet och biverkningar på medicinen, de som bar en specifik genotyp (CT, och särskilt TT) . I jämförelse hade de med CC genotyp en lägre risk. Därför måste doserna av merkaptopurin justeras efter toxicitet under behandlingen. Således, som i figur 1, bestämdes den lämpliga reglerade dosmängden för varje patient med en specifik genotyp, vilket minskade dosintensiteten hos de patienter med CT- och TT-genotyper. Med hänsyn till genotypen och dess mottaglighet för att ge biverkningar, kan det således övervägas a priori om läkemedlet är det mest lämpade för behandling och vad som bör vara den lämpliga dosen för att utföra det [12].

Figur 1. Merkaptopurin-dosintensitet modulerad från genotyper i NUDT15-genen.

Källa: Yang et al. (2015)

                                  

Nästa steg

Tack vare de betydande framstegen inom sektorn under de senaste decennierna, dess höga effektivitet och kostnadseffektivitet, har projekt för tillämpning av farmakogenetik i hälso- och sjukvården börjat utvecklas [10], [11], [14]. Naturligtvis är processen långsam, och det är fortfarande en lång väg att gå, men vissa länder har redan gjort stora framsteg. Detta är fallet med den stora utvecklingen inom det nederländska hälsosystemet, där tack vare projekt som Dutch Pharmacogenetics Working Group (DPWG) [15] kan hälso- och sjukvårdspersonal och farmaceuter, under förskrivning och försäljning av läkemedel, begära tillgänglig farmakogenetik data från patienter som har gett sitt samtycke, med avsikt att optimera behandlings- och vårdtjänster, ge mycket mer exakt, detaljerad och effektiv vård [16]-[17].

Även om den rutinmässiga implementeringen av farmakogenetik i sjukvården fortfarande kräver mycket arbete för att bli verklighet i de flesta länder, erbjuder vi på 24Genetics dig ett specialiserat test, från vilket du kan kontrollera din genetiska predisposition för dussintals läkemedel, med tanke på deras toxicitet i din kroppen, deras effektivitet eller den nödvändiga doseringsnivån. 24genetics.com/pharma-dna-analysis